Anpassningen är en livslång process

Ledare, Nyckeln 4/2018

Människor har i alla tider insjuknat och de anhöriga har varit närvarande på ett eller annat sätt. Insikten om sjukdomen har antingen kommit som en bekräftelse av diffusa symtom eller också akut, efter att man hamnat in på sjukhusets jourmottagning.

Vi har olika sätt att hantera en sådan situation. Vi kan börja kämpa mot sjukdomen eller också känna lättnad, när de symptom som redan kan ha pågått en längre tid fått sin förklaring. Ibland hittas ingen orsak till de upplevda symptomen. Frågan bearbetas inom många olika livsområden: hur påverkar sjukdomens ens arbete, familj, utkomst och boende? Tilltron till att livet går vidare kan upplevas hotad och frågor relaterade till döden kan komma upp.

I anpassningen till den nya livssituationen är de första frågorna som dyker upp och bör lösas sådana som är behandlingsrelaterade. Den vård som ges inom den finländska hälso- och sjukvården är professionell, men för en multisjuk person som tangerar många specialområden kan bilden vara splittrad. Den som insjuknat blir själv tvungen att se till att bli informerad om helheten. Psykiskt stöd kan vara till hjälp när man anpassar sig till den nya situationen.

Med tiden gör de ekonomiska bekymren ofta sig påminda. Löneutbetalningen eller rätten till dagpenning upphör. Inkomsterna minskar i vilket fall som helst och man har inte alltid krafter för att sköta sina ärenden, När man ska ansöka om handkapp- eller vårdbidrag, rese- och läkemedelsersättningar eller hemtjänst till stöd för sin vardag kan man komma att ställas inför en veritabel djungel av blanketter och utlåtanden. Beroende på sjukdomen ställs man också ofta inför problem relaterade till boendet.

Socialarbetarens uppgift inom hälso- och sjukvården är att hjälpa när en sjukdom eller skada förändrar en människas liv. Målet är att den drabbade ska kunna hålla fast vid ett välbalanserat liv. Ofta är socialarbetaren den person som har ett ”fönster” in mot människans liv och ser det som en helhet.

Den betydelse sådan vård som genomförs som ett helhetsbetonat och yrkesövergripande samarbete har för behandlingsresultatet och människans välmående kan inte betonas tillräckligt. Och tänk om det alltid vore möjligt att genuint lyssna på klienten! Bara den vägen kan man förstå hans eller hennes upplevelsevärld och livssituation.

Man måste komma ihåg att det inte finns några färdiga modeller eller tidsramar för anpassningen utan att var och en bearbetar sjukdomen på sitt eget sätt. Och när man väl har blivit du med sjukdomen eller skadan ställs man inför nya utmaningar relaterade till arbetsliv eller åldrande. En allvarlig sjukdom gör oss inte immuna mot livet. Därför är anpassningen oftast en livslång process.

 

Eila Sundman
ledande socialarbetare (pensionerad)
Medlem av Neuroförbundets arbetslivsutskott

Logo