Ledare 6/18

FPA:s konkurrensutsättning av krävande anstaltsrehabilitering gick åt skogen

År 1998 grundade Neuroförbundet, dåvarande Finlands MS-förbund, ett rehabiliteringscenter i Masku. Före det hade förbundet ordnat kurser för MS-sjuka runtom i Finland i 20 år. Centret inrättades eftersom det bara var en handfull egna anställda som fick erfarenhet av att möta MS-patienter. För de varierande lokala anställda blev målgruppen och kursverksamheten ofta en engångsföreteelse.

Det fanns också andra motiveringar. Nationellt sett hade rehabiliteringen av MS knappt kommit i gång. Progressiv MS intresserade alltför få specialistläkare i neurologi. Utvecklingen och genomförandet av rehabiliteringen vilade i hög grad på patientorganisationens och Penningautomatföreningens axlar. Senare började FPA finansiera rehabilitering, till en början för grupper och därefter individuellt för arbetsföra personer. Från början av 1990-talet ålades FPA i lag att ordna rehabilitering för gravt handikappade personer under 65 år. Bland dem var MS en stor sjukdomsgrupp.

Dessa bakgrundsfaktorer bidrog till att MS-förbundets rehabiliteringscenter i Masku blev ett betydande nationellt kompetenscentrum och ett typexempel även på det europeiska MS-fältet. De politiska beslutfattarna hade uppenbarligen insett att det lönar sig att koncentrera verksamhet. Rehabiliteringscentret svarade effektivt på utmaningen: förhöll sig kritiskt till sitt eget arbete, utvecklade sina metoder, valdes till resurscentrum även för sällsynta neurologiska sjukdomar, utarbetade vetenskapliga publikationer, möjliggjorde avhandlingar och arbetade klientinriktat.

Under de senaste åren har beslutfattarna valt att lägga om kursen. I stället för koncentrering som gynnar specialisering har de börjat basera sina beslut på marknadsrättvisa. Nyttan för dem som behöver rehabiliteringen håller på att bli sekundär. Man har börjat konkurrera med pris och kvalitet som inte kan uppföljas. Erfarenhet och specialkunskaper har förlorat sin betydelse som konkurrensfördelar.  Till exempel i FPA:s konkurrensutsättning av anstaltsrehabilitering räckte det som erfarenhet om man tagit emot ett par dussin gravt funktionsnedsatta under de senaste två åren. Då vissa serviceproducenter dessutom erbjöd rehabilitering till orealistiskt låga priser klarade sig inte specialiserade center med hög status som Masku neurologiska rehabiliteringscenter i konkurrensen. Det hjälpte inte ens att centret under de senaste två åren arbetat med cirka tusen klienter från olika sjukdomsgrupper.

Rehabiliteringen av MS är krävande och multiprofessionell. I fråga om MS skulle det verkligen löna sig för FPA att koncentrera den krävande anstaltsrehabiliteringen. Det vet både de som fått anstaltsrehabilitering och den offentliga sjukvården som ansvarar för deras rehabiliteringsplaner.

Tyvärr var rehabiliteringsklienterna förlorare även i öppenvårdsterapierna på grund av det felaktiga genomförandet av konkurrensutsättningen av krävande rehabilitering. De beslut som fattats kommer att beröra inte bara de MS-sjuka utan också många andra specialgrupper, såsom personer med sällsynta sjukdomar. FPA skulle göra klokt i att ordna en ny konkurrensutsättning där erfarenhet och kvalitet på riktigt har betydelse.

 

Juhani Ruutiainen
rehabiliteringsdirektör, professor, docent i neurologi
Neuroförbundet rf

 

Logo