Ledare 5/18

Om bara det billigaste är gott nog

Folkpensionsanstalten har konkurrensutsatt de tjänsteleverantörer av vilka de från och med nästa år kommer att köpa krävande medicinsk individuell anstaltsrehabilitering. Masku neurologiska rehabiliteringscenter klarade sig inte i denna konkurrensutsättning, där kvaliteten inte gavs någon vikt. Priset allena avgjorde.

Vi har på olika sätt ifrågasatt detta sätt att konkurrensutsätta och också fått publicitet i frågan. I samband med en artikel som publicerades i Turun Sanomat 14.9 konstaterade Heikki Ervasti, professor i socialpolitik vid Åbo universitet, att vi i Finland måste föra en allvarlig debatt om kriterierna vid konkurrensutsättningar inom social- och hälsovårdssektorn. Allra senast nu är det dags att ta denna diskussion om vi inte vill att kvaliteten på social- och hälsotjänsterna ska skrotas med hänvisning till upphandlingslagen och en ogenomtänkt tillämpning av denna.

Det ligger inte i någons intresse att inom social- och hälsotjänsterna låta bli att utnyttja någon serviceproducents överlägsna specialkompetens och att i stället skaffa även krävande tjänster av den som producerar dem billigast, enligt något slags auktionsförfarande. På vilket sätt gagnar detta kunden? Och hur effektiv är användningen av offentliga medel om beställaren inte är intresserad av kvaliteten på den rehabiliterande verksamheten och dess resultat?

Den konkurrensutsättning som FPA valde satte Masku neurologiska rehabiliteringscenter i samma utgångsläge som sådana serviceproducenter som sett till t.ex. antalet rehabiliteringsklienter kan anses vara nybörjare inom krävande rehabilitering. Och det mest tragikomiska av allt: serviceproducenterna tillåts använda sig av underleverantörer utan minsta lilla krav på att dessa ska ge prov på sin kompetens.

Man kan med fog fråga sig varför FPA beslutade att konkurrensutsätta krävande medicinsk anstaltsrehabilitering på ett sådant sätt att valet till hundra procent görs utifrån priset. Bevisligen behärskar FPA även sådan upphandling av krävande experttjänster där kvaliteten ges en större vikt än priset. Då bedömer man först serviceproducenternas behörighet att överhuvudtaget producera tjänsten i fråga och därefter jämförs de tjänsteproducenter som uppfyller behörighetskraven ännu sinsemellan med avseende på kvaliteten. Av någon anledning ansåg FPA inte att rehabiliteringen av de svårast handikappade är en sådan sak där en sådan initierad men säkert en aning mer arbetsdryg konkurrensutsättning hade varit nödvändig. Man kan bara spekulera i orsakerna. Kanske är det så att bara det billigaste är gott nog enligt FPA.

Efterskift den 8 oktober
Precis när tidningen skulle gå i tryck gav FPA ut sina första beslut om konkurrensutsättningen av den regionala öppenvårdsrehabiliteringen. FPA:s nya upphandlingssätt som underskattar betydelsen av specialkompetens orsakar betydande skada även när det gäller den krävande medicinska öppenvårdsrehabiliteringen, särskilt fysioterapin. Alltför många långvariga relationer mellan klienter och kunniga specialister på öppenvårdsrehabilitering kommer nu att brytas. De prisfokuserade upphandlingarna är med andra ord ett växande problem.

Helena Ylikylä-Leiva
verkställande direktör
Neuroförbundet

Logo