Ledare 1/19

Det hänger på håret

Vårdreformen, eller sote-reformen, fortsätter att vara en rysare ända till slutet. Medan jag skriver det här kommer det ut att en riksdagsledamot har gått över till ett oppositionsparti. I värsta fall kan den övergången visa sig bli ofantligt kostsam. Det är dock inte en enstaka riksdagsledamots fel om vårdreformen faller. Men det är utan tvekan chockerande att godkännandet i riksdagen av en reform av denna storlek och betydelse kan hänga på så lite, på en endaste röst.

Alla erkänner behovet av reformen, men där tar enigheten slut. Det råder fortfarande ett hyfsat åsiktskaos angående de egentliga målsättningarna och särskilt metoderna för reformen. De nu beredda vårdlagarna lämnar en del övrigt att önska, men dessa brister kan repareras senare. Det vore viktigt att komma framåt, bort från den här frustrerande och dyra cirkeln av ovisshet.

Valfrihet är ett av de centrala elementen i reformen. Målet är att var och en i fortsättningen fritt ska kunna välja varifrån man till exempel skaffar primärvård, fysioterapi, hemvård eller tjänster för långvarigt intensifierat serviceboende. Inom hälsovården verkställs valfriheten redan nu på många punkter, i fortsättningen gäller den förhoppningsvis även allt fler av socialvårdens tjänster.

För att valfriheten ska ha betydelse, ska klienten ha en genuin möjlighet att jämföra olika tjänsteproducenter. Det här förutsätter att det finns tillräckligt med tillförlitlig information tillgänglig om tjänsteproducenter och deras tjänster. Det är fortfarande en väldigt lång väg dit. Det kommer att ta länge innan alla tjänsteproducenter är färdiga att erbjuda klienterna jämförbar information om sina tjänster. Särskilt enheter inom den offentliga sektorn lär ha betydande fördröjningar.

För att genuint gagna klienten förutsätter valfriheten också en så kallad flerproducentmodell. Det innebär att klienten inom alla landskap har möjlighet att fritt välja tjänsteproducent bland landskapets egna enheter, företag eller organisationer för så många tjänster som möjligt. Endast då kan klienten verkligen söka och få sådana tjänster som passar honom eller henne bäst.

Inom den närmaste framtiden startar en ännu mer omfattande reform än sote: socialskyddsreformen sotu. Där har vi alltså nästa politiska elefant att förundras över och ta in i små bitar. Den kommer också att kräva avsevärd uppmärksamhet, uthållighet och långsiktigt intressebevaknings- och påverkansarbete av organisationerna. Från sote till sotu!

Efterskrift den 31 januari

Oavsett om vårdreformen förverkligas eller inte, behövs ofantliga korrigeringar. De omfattande försummelser inom boendeserviceenheter för äldre som uppdagades i slutet av januari är obegripliga för finländarna. Och tur är väl det! Det finns inget försvarbart i tjänsteproducentens verksamhet om sådana grava situationer uppstår som nyheterna har rapporterat om. Men även här är det bra att komma ihåg tjänsteköparens ansvar. Förra hösten såg vi hur prissänkningen påverkade rehabiliteringen. I grund och botten ligger samma fenomen bakom problemen inom boendeservicen: köparen varken kräver eller bevakar kvalitet, eftersom man inte är villig att betala för den.

Helena Ylikylä-Leiva
verkställande direktör
Finlands Neuroförbund rf

Logo